Hur får vi barn och unga att läsa?

Det finns inte ett enkelt svar på denna fråga. Jag har en del tankar kring vad vi som lärare kan göra och jag ska dela med mig av dem. Mina tankar kan ses som ett försök att besvara frågan som inleder detta blogginlägg. Inspiration har jag tagit från en mängd håll. Vi har Läsdelegationens betänkande Barns och ungas läsning - ett ansvar för hela samhället, Kulturrådets Med läsning som mål, Skolverkets kunskapsöversikt Att läsa och förstå, Förläggareföreningens rapport Läsandets årsringar och den norska sammanställningen Like muligheter til god leseforståelse? 20 år med lesing i PISA. Jag har också utgått från erfarenheter från min egen undervisning. Jag har arbetat i skolans värld sedan slutet av 1990-talet och har under åren arbetat med läsning i många klasser.

Hur får vi barn och unga att läsa?

Vi måste skapa läsengagemang

Hur gör man det? Jag tänker att alla skolor borde ha skolbibliotek och bemannade sådana. Jag tänker också att de som arbetar som skolbibliotekarier ska vara utbildade. Med hjälp av engagerade skolbibliotekarier som nära samarbetar med lärarna kan läsningen få ett uppsving. Det handlar också om att låta eleverna möta ett brett utbud av litteratur och av litteratur på olika nivåer och för olika åldrar. Det måste med andra ord finnas böcker som tilltalar alla elever på skolan. Det räcker dock inte. Vi behöver också se till att det finns tid till läsning i skolan och då både tid för den mer strukturerade läsningen och den fria läsningen eller om man så vill lustläsningen. I ett webbinarium anordnat av Myndigheten för tillgängliga medier användes begreppet läsmod. Det är ett vackert ord och ett ord som jag tänker kan förknippas med läsengagemang. Han man läsmod är man på god väg att bli en nyfiken och engagerad läsare. Viktigt för att skapa läsengagemang är också att läsningen ses som något alla gör. Vi behöver läsande förebilder och gärna manliga och unga sådana. Eleverna behöver se sina idoler läsa. 

Vi måste läsa med våra elever

Ska vi lärare få våra elever att bli läsare måste vi låta läsningen ta plats i klassrummet. Vi lärare måste arbeta med en undervisning där eleverna får med sig de redskap som de kan behöva när de själva ska möta en text. Vi behöver säkerställa att de kan läsa texter på djupet och då också kunna ifrågasätta och vara kritiska. Vi behöver säkerställa att eleverna vet hur de ska komma vidare om de har fastnat i en text. Vi behöver också visa hur man kan närma sig texter av alla de slag. Här tänker jag att det är viktigt att modellera, närläsa men också stanna upp och samtala om det lästa och hur vi gjorde när vi läste. Vi behöver hjälpa våra elever bli läsare.  Jag tror också det är viktigt att vi läser, inte bara korta textutdrag, utan också längre texter. Att kunna stanna kvar i en text en längre tid är något som vi gör allt mindre av. Vårt samhälle har ett snabbt informationsflöde och det har också påverkar vår läsning. Vi läser mer fragmentariskt idag. Vi behöver också bygga upp läsningen successivt så att eleverna efterhand får ge sig i kast med allt mer informationstäta och akademiska texter. Texter av detta slag kräver något helt annat av en, än vad läsningen av en skönlitterär roman gör.

Det här är några av mina tankar kring hur vi kan få våra barn och unga att läsa. Vilka är dina? Dela gärna med dig genom att kommentera mitt blogginlägg.